Sånt som jag håller på med...

Förra helgen var jag i Lillholmsjö i Jämtland där jag tävlingsdebuterade med släde i fyrspann sprint. Trots en lättare hjärnskakning måndagen samma vecka efter att jag körde omkull släden, lite lintrassel samt att jag bara hade kört tävlingssläden en gång innan start och att spannet aldrig hade gått tillsammans förut blev vi 12 av 22 startande. Inte alls illa tycker nu jag! Givetvis var det första jag gjorde att se till att jag fick trynet på tryck i Länstidningen...

Skäms

Det finns så oerhört mycket man vill säga. Om hur förbannat man blir. Om hur uppgiven och hur ledsen man blir. Om terrorn mot civilbefolkningen som bara fortsätter. Om svenska regeringen som verkar tycka att det är okej. Många har skrivit mycket, själv följer jag framförallt Esbatis kommentarer. Den undfallenhet svenska regeringen har visat borde kanske inte förvåna mig men gör det ända. Var hemma i Norge i julas när Israel gick till krig. Norska medborgare fick tidigt komma ur Gaza och trots arbeiderpartiets traditionellt starka stöd till Israel var statsministern snabbt ute och fördömde Israels agerande. Icke så var fallet när jag kom tillbaka till Sverige. Den undfallenhet Reinfeldt har visat på och som även framkom i gårdagens partiledardebatt är en skam för Sverige. Reagera och agera!


Att vara på annat ställe

Konstigt att sitta i Älvdalen och tänka på att nu är ESF klart. Och jag har inte varit där. Lite utanför liksom. Jag som varit i Porto Allegre och Göteborg. Som var med och planerade Köpenhamn. Mysko.

Istället för att nätverka har jag planerat fjälläventyr för 9:or från Mora, varit på Städjan och tränat eftersök. Istället för att demonstrera klättrade jag på Wäsaberget. Istället för att vara på gårdagens fest hade jag klasskompisar och pizzabak hemma och gick på lokala pub'en (som på dagtid är byns fik). Och istället för att försöka sova på bussen hem idag har jag varit ute i dessa oändliga skogarna (som jag nu annars faktiskt börjar känna mig lite mer hemma i).

Men det som egentligen bekymrar mig lite mer än att jag inte själv har varit i Malmö är att jag knappt märkt av att det varit. Och det oroar mig. Är det då jag eller rörelsen som tappar greppet?


Att utmana sig själv

Sedan måndag eftermiddag är jag i Idre för att bli forsränningsguide. Igår åkte vi raft med ett gäng nior och idag kom det som för mig verkligen var det jag bävade inför: Paddla forskajak. Jag som knappt har paddlat någon gång och som inte har haft ögonen öppna under vatten sedan jag började med glasögon någon gång på högstadiet.

Och det var också vansinnigt vingligt med en gång jag gick i. Fast efter att ha fått vält och tagit sig ett antal gånger och kört "radiobilskörning" mot sina kompisar kändes det åtminstone som man fick någon sorts balans. Och gissa vad: Jag gillade det jättemycket och lyckades dessutom ta mig genom en klass tre fors utan att ramla i! Tjoho! Nu gälls det bara att hitta någon som har paddelutrustning...


Sista trafiknämnden

I dag har min sista traiknämnd som ledamot varit. Fast jag var inte där utan jag har orienterat i skogerna runt Älvdalen. Svårt för en tjej från norra Norge som är van med huvudsakligen björkskog och fjäll. Sjukt mycket gran och tall. Är ju fullkomligt omöjligt att se något. Fast jag sprang i alla fall inte vilse...

Jo, trafiknämnden. Fast Mikael Söderlund är på väg ut var ändå ett av hans (och en annan förra detta, Kristina Axen Ohlin) hjärtebarn på dagordningen. Privatiseringar av all verksamhet som inte är myndighetsutövning (det vill säga att allt som inte är olagligt att privatisera ska privatiseras). Lite lagom osynligt fanns privatiseringarna av trafiktjänsten inklämt i ett ärende. Behandlingen av detta är något av det som har fått facken att säga upp samarbetsavtalet på Trafikkontoret. Men ideologi är vist till för att följas. Spela roll att privatiseringarna av parkeringsvakterna (själklart) slog helt fel.

Nystart?

Hmm... Nystart har jag sagt förut. Kanske blir det det den här gången. Men möjligen lite mer personlig fast förhoppningsvis inte utan politisk touch.

Fast livet ändrar sig och nu är det väl lite av en nystart. Sedan tre dagar är jag Älvdalsbo. Har åkt hit för att tillbringa ett år på Älvdalens Utbildningscentrum och deras kurs i fjällsäkerhet - tänkte flja min andra passion: Fjällen och livet utanför mötesalen. Så nu kommer nog den här bloggen handla en hel del om detta. Vi får se hur det far iväg. Två dagar i skolan och en observation kan väl så länge vara att tjejerna tar för sig men gör också mat och fixar...

Feministiskt Forum 2008

image18

Feministiskt Forum äger rum på ABF-huset i Stockholm den 9-10 februari.

Det kommer att vara två dagar fullspäckade av aktiviteter, med runt 30 seminarier, bokbord och kultur.


Seminarierna handlar om jämställdhet och feminism i många delar av världen, från Finland till Palestina. Kom och lyssna på bland andra Katarina Lindahl, Gudrun Schyman, Stefan Carlén, Tiina Rosenberg, Yvonne Hirdman och Maud Eduards. Du kan också lära dig feministiskt självförsvar av Ung Vänster och se Mathilda Phiel och Alex Fridungers dokumentär om unga lesbiska män i Johannesburg, Sydafrika.


I år är det fler organisationer än någonsin som är med och arrangerar forumet.


Läs mer och ladda ner programmet på www.feministisktforumsthlm.se.


Kvinnor med hund är smartare

Äntligen kommer bevisen.

Hyresrätten ett saga minne blott?

Sitter och lyssnar på debatt i kommunfullmäktige i Sundbyberg. Här är det ju så att högeralliansen har forlorat majoriteten eftersom moderaterna inte klarade av att hålla ihop sin grupp och bland annat bytte gruppledare sex gånger under ett år.

Nu gäller diskussionen utförsäljning av  allmännyttan. Carl Grufman, 1:e vice ordförande i MUF och moderaternas nuvarande gruppledare (hur länge håller det?) tycker att det är befängt och planekonomisk att man fastslår att det ska finnas minst 25 procent hyresrätter i varje stadsdel. Sånt ska givetvis inte politiker bestämma. Att politiker ska bestämma att våra gemensamma egendomar ska reas ut är däremot helt okej. Så synas de nya moderaterna.

Snart klara

Nu börjar budgetfullmäktige dras mot slutet. Själv har jag diskuterat miljö, trafik och renhållningsfrågor i dag och man kan inte sluta förvånas över hur otroligt svårt det är för högeralliansen att förstå att klimathotet faktiskt är ett reellt hot och inte bara något konstigt ord någon har hittat på. Att vu har ett guldläge i Stockholm där vi faktiskt kan bygga ut kollektivtrafiken så att ännu fler skull ekunna och vilja åka kollektivt.

Nu diskuteras demokrati och personalfrågor och inte ett enda borgarråd för moderaterna är i salen...

Bottenläge

Dagens budgetdebatt i kommunfullmäktige har inte precis varit det höjdpunktet det egentligen borde vara. I en av de viktigaste demokratisk valda församlingarna i Sverige är högeralliansens nivå så låg att man undrar vad man egentligen gör där. Det finns många bottennapp men det djupaste av de alla måste ändå vara folkpartisten Ann-Cathrine Åslund som i en replikväxling med socialdemokraten Abdo Goriya kring den rasism som drabbar många av våra anställda i äldreomsorgen häver ur sig att det då måste vara helt okej att 90-åriga kvinnor inte vill ha stora svarta män i sina hem.

Budgetdebatt

Jaha. Nu är vi igång igen alltså med årets budgetdebatt i kommunfullmäktige i Stockholm. Efter att ha hört finansborgarrådet Kristina Axen Ohlins inledningsanförande börjar man egentligen undra vad det hela handlar om. Istället för att prata politik får vi höra om hur man kan klättra ut och in ur en bil när centrallåset inte fungerar. det må vara Axen Ohlins största problem i vardagen men den verklighetsbeskrivning delas nog inte av de som faller utanför i högeralliansens Stockholm.

När världen bli bisarr...

...hittade den här artikeln hos Klassekampen idag...

Äntligen

Hade nästan gett upp hoppet men de blev faktiskt dömda. Det så kallade Stureplansmålet har blivit lite av ett symbol för sexismen och kvinnoföraktet som råder inom rättsväsendet. Stockholm City visar också idag att åklagarkammaren i City är sämst i länet på att åtala för våldtäkt och har också lagt ner förundersökningarna mot en av de dömda i ett annat fall, trots vittnen och medicinska bevis. Låt oss hoppas att detta inte bara blir en uppresning för den drabbade kvinnan utan att vi också kan få en ändring av hur hela lagen praktiseras. Själv stöder jag förslag på att man inför ett så kallat samtyckeskrav. Det är dags att lagen ställer sig på de drabbade kvinnornas sida.

Lägg ned Brommas flygplats!

I klimatförändringens spår har många fått upp ögonen för klimathotet och dess konsekvenser. En av de miljöbovar som ofta glöms bort är flyget. En flygresa genererar ca 2,36 ton koldioxod, lika mycket som ett års bilåkande. Man behöver inte vara raketforskare för att dra slutsatsen att flyget bidrar oerhört mycket till den globala uppvärmningen.

Därför är det mycket olyckligt att den borgerliga majoriteten i Stockholm, med moderaterna och Kristina Axen Ohlin (m) i spetsen, både tillåter Brommas flygplats samt att flygplatsens tillstånd ska gälla till 2038.

Marken bör istället användas till att bygga Bromma Ekostad och miljön besparas onödiga utsläpp.

Det är ingen mänsklig rättighet att flyga - särkskilt när våra liv och vår planet står på spel!

Skriv under
här!