Öppna ögonen (mp)!

Nu har det varit lite tyst från mig några dagar. Har varit i Rom. Även om jag kom hem sent i går kväll har jag inte undvikit att få med mig lite från miljöpartiets kongress där de förstås har diskuterat valmanifest. En av punkterna i valmanifestet är kvinnofrid. Det är självklart bra. Problemet är bara att man vägrar placera ansvaret där det hör hemma. En av de saker de diskuterade var om man skulle skriva in män som ansvariga för kvinnofridsbrott. Så blev det inte utan så här skriver (mp):


16. Kvinnofrid

Alla som utsätts för våld eller hot om våld i nära relationer ska ha rätt till skyddat boende. Rättsväsendets bemötande måste vara kunnigt och respektfullt. Barn som bevittnat våld i hemmet ska betraktas som brottsoffer. De som döms för misshandel ska tvingas genomgå behandling. Även våld i samkönade relationer måste uppmärksammas. Mer resurser krävs för att motverka prostitution och människohandel.

Mäns våld mot kvinnor är mäns ansvar. Mäns våld mot kvinnor är inte något som händer en gång eller något som bara råkar hända. Det är så manssamhället manifesterar sig konkret. Därför måsta vi också våga säga det. Om vi inte vågar säga att kvinnofridsbrott är systematiska brott som nästan uteslutande män utsätter kvinnor för vägrar vi se och erkänna.


Hemmet farligaste platsen för kvinnor

Hade redan tidigare i veckan tänkt skriva om DN:s artikelserie om mäns våld men hann aldrig med. Kanske inte så mycket nytt men den tar upp sånt som dagspressen sällan skriver om. Framförallt tycker jag att den första artikeln är värt att läsa. Hemmet  farligaste platsen för kvinnor. Den vanligaste förekommande myten är ju annars i pressen att kvinnor inte bör vistas utomhus ensamma efter mörkret. 48 fall av misshandel och i genomsnitt 16 kvinnor mördas årligen i Sverige. Och vi ska fortfarande hålla oss inomhus?

Finns det plats för feminister som vill utmana makten i socialdemokratin?

Ja, det är väl frågan man får ställa sig efter Dokument Inifrån:s program om feminismen i socialdemokratiska partiet.

Inför valet sänder Dokument Inifrån en serie där de varannan vecka tar för sig ett av riksdagspartierna. Programmen har haft rätt olika karaktär men lyfter mycket intressanta frågeställningar kring varje parti. För att synliggöra konflikten mellan feminister och icke-feminister inom (s) använde man sig av hur frågan om kvoterad föräldraförsäkring debatterades och framförallt hanterades inför och på senaste s-kongressen. Bilden som målas upp är rätt klassisk: Mer traditionella, konservativa sossar med arbetarbakgrund mot de mer radikala tjänstemännen. Man skulle nog tjäna på att problematisera bilden. Det är lätt att det framstår som att medelklassen är mer öppen för feminismen som idé. Så enkelt är det inte. De som verkligen skulle tjäna på kvoterad föräldraförsäkring och jämställdhet i familjen är ju framförallt alla de kvinnor som i dag sliter med tunga LO-jobb och hemarbetet. När man kollar på mäns och kvinnors löner visar alla undersökningar att kvinnor tjänar mindre än män. Ovanpå det kommer förstås kvinnors deltidsarbete. Skillnaderna uppstår passande nog precis i den ålder då man bildar familj och skaffar barn. Många av de LO-organiserade kvinnorna jobbar i tydliga kvinnodominerade yrken. Då tjänar de inte bara mindre än män inom sitt yrke utan yrket som sådant har låg lön eftersom det är kvinnodominerat. Därför går kampen för kvoterad föräldraförsäkring och höjda löner i kvinnodominerade yrken hand i hand.

Finns det då plats för feminister som vill utmana makten i socialdemokratin? Frågan besvarades väl inte riktigt i programmet. Men att de har fått det oerhört mycket svårare under det senaste året är nog rätt tydligt. För några år sedan var så gott som alla feminister och så även Göran Persson. Jag vet inte riktigt om han fortfarande skulle kalla sig feminist men nu finns det ju inskrivit i partiprogrammet så då är det väl svårt att låta bli. Lite enklare är det att låta bli att ge det någon innebörd.


Vänsterpartiet segrar!

I morse fick jag gå oerhört tidigt upp för att vara med på Gökotteloppet som startade 07:00. Gökotteloppet arrangeras av föreningen ”Nobba brass och nubbe” och även om målet egentligen var att enbart ställa till start så känns det rätt trevligt att vänsterpartiets lag, bestående av Mujde Rashid, Edvard Ankarudd, John Hörnqvist, Anders Djerf och mig själv, tog hem segern i mix-klassen (desutom blev vi tvåa totalt).

10 år av feministisk kamp!

I dag firas vänsterpartiets 10-årsjubileum som feministiskt parti med en hejdundrande fest i Malmö. Befinner du dig i närheten? Åk dit!

Så här skrev jag i en artikel till vänsterpartiet Storstockholms tidning:

Gratulerar feminister vänsterpartister!
I veckan som gick var det 10 år sedan vänsterpartiet skrev in feminismen i partiprogrammet. Det som då skedde på partikongressen i Södertälje i maj 1996 var varken ett första eller sista steg. Många är de som har kämpat för kvinnors rättigheter och som möjliggjorde beslutet och många är vi som tänker föra deras kamp vidare.

Bara den gångna veckan visar hur mycket ett feministiskt parti behövs. Nu har ledningen för socialdemokratiska kvinnoförbundet återigen villigt låtit sig tämjas och föreslår sitt förbundsmöte att man ska ge upp kravet på sextimmars arbetsdag. Jag såg Nalin Pekgul debattera med Lars Ohly i Agenda förra söndagen. Hon talade då om sextimmarsdagen som en utopisk dröm som vi nu måste ge upp eftersom det kostar för mycket. Och vem är det då som idag betalar för långa arbetsdagar och allt hemarbete?

Vänsterpartiet har mycket att fira som feministiskt parti. Vi har drivit genom försök med arbetstidförkortningar i kommuner och landsting. Vi har sett till att kvinnojourerna säkras ekonomiskt stöd, att sexualbrottslagstiftningen har skärpts och att tjejer nu erbjuds feministiskt självförsvar i skolan i ett antal kommuner.

Även om vi har mycket att fira som feministiskt parti är det fortfarande långt kvar. En av de viktigaste frågor kvinnor har kämpat för är rätt till en lön att leva på. Också 2006 tjänar kvinnor mycket mindre än män. Inte bara därför att lönarna i de kvinnodominerade yrkerna är så låga utan också därför att kvinnor helt enkelt får sämre betalt än män för att göra samma jobb. Därför måste rätt till lika lön oavsett kön även i fortsättningen vara ett av våra absolut viktigaste krav.

Kvinnor reduceras fortfarande till sitt kön medan mannen är normen i samhället. Här i veckan fick jag slängt ett ”jävla fitta” efter mig när jag försökte cykla förbi ett gäng gymnasiekillar som gick i cykelbanan. Få saker kan få en kvinna känna sig så liten. Då är man inget annat än sitt kön och alla andra egenskaper försvinner.

Detta är två exempel på hur kvinnors möjligheter och utrymme begränsas. Så fungerar patriarkatet i vardagen. Båda är politiska frågor och behöver politiska lösningar. För vänsterpartiet har kampen för rätten till den egna kroppen och rätten till egen försörjning gått hand i hand. I dag kan vi fira våra segrar men vi lovar att inte ge upp.

Till kamp för människovärdet – till kamp för feminismen!

Torhild Lamo, 2006-05-16


Internationell solidaritet

Internationell solidaritet

I går kom ett gäng ungdomsaktivister från Guatemala till Sverige. I dag har vi besökt ett torgmöte i Huddinge där denna svenska aktivist pratade men också fick hälsa på besökare från vänsterpartiets systerorganisation URNG.  

I bland är världen ofattbar stor och väldigt svår att greppa. Att träffa folk som kämpar på andra delar av klotet gör att man ser hur den konkreta kampen hänger samman. Guatemala är ett land som kanske inte så många känner till om man bortser från fina bilder av maya-indianer. Deras mångåriga kamp för sina rättigheter slutade inte med fredsavtalet som slöts 1996 efter ett mycket långvarigt inbördeskrig. Fortfarande är skillanderna i Guatemala enorma. Landet är inte fattigt. BNP, detta konstiga mått på välstånd, ligger bra till, men i praktiken betyder det inget eftersom resurserna är så orättvist fördelade. Analfabetismen har bara växt de senaste åren. Korruptionen är enorm. Vänsterns förföljs för sina åsikter och de paramilitära metoderna används återigen.

Visst kan det kännas fjuttigt med lokala frågor i Stockholm. Då lyfter man blicken. Kampen kan se olika ut men målet är detsamma.

El pueblo unido jamás será vencido!

Lyckad dag mot homofobi

17 maj är ju som tidigare nämnts inte bara Norges nationaldag utan även internationella dagen mot homofobi. Artikel att läsa finns bland annat i QX.

Trevlig trängsel

Trevlig trängsel I går kom en undersökning som visar att 62% av Stockholmarna är för trängselavgifter. Endast 30% är mot. Stockholms handelskammare surar, mer om det sedan...


For Norge kjempers födeland...

64355-3

17 maj. Norges nationaldag. Jag har firat dagen i folkdräkt, min Nordlandsbunad. I stället för att gå i tåg från Stureplan till Skansen för att lyssna på de två föredettingarna Kåre Willoch och Ingvar Carlsson har jag demonstrerat mot homofobi. Kändes mycket bra. RFLS Stockholm arrangerade manifestation tillsammans med bland annat Ung Vänster och Vänsterpartiet. Josefin Brink, riksdagskandidat för Vänsterpartiet, var en av talarna. I sitt mycket kraftfulla tal framhöll hon framförallt att det är dags att sluta tolerera och börja respektera!

17 maj. För mina svenska kompisar är det oerhört konstigt att jag har folkdräkt. ”Det är det ju bara centerpartister som har” som någon sa till mig en gång. Men skillnaden på norsk och svensk nationalism är att den norska nationalismen har varit en rörelse underifrån, så småningom en vänsterrörelse. I år känns det extra skönt att fira att det är 100 år sedan unionen upplöstes.

Då drar jag i med en gammal strof som vi fick lära oss på gymnasiet (och som vi "småpiger" snabbt gjorde våran egen):

For Norge kjempers födeland vi denne skal vill tömme.
Og når nå vi får blod på tann vi sött om frihet drömme.

Trevlig 17 maj!

Att cykla

Ny cykel. 24 växlar. Snygg. Racinghybrid. Snabb som en racer fast lite mjukare. Metallicljusgrå. Även om jag egentligen är jättetrött så känns det så oerhört skönt. Får det där underbara flytet där det nästan inte ens känns att jag trampar. Som om jag flyger. Jag har oerhörda krafter. Snabbare. Snabbare. 

Försöker cykla förbi några gymnasiekillar som går i cykelbanan. ”Jävla fitta”.

Krasch.

Hur lite som ska till. Plötsligen tappar jag all styrka. Superhjälten är krossad. Tillbaka igen i vardagen och återigen är jag reducerat till mitt kön.