10 år av feministisk kamp!

I dag firas vänsterpartiets 10-årsjubileum som feministiskt parti med en hejdundrande fest i Malmö. Befinner du dig i närheten? Åk dit!

Så här skrev jag i en artikel till vänsterpartiet Storstockholms tidning:

Gratulerar feminister vänsterpartister!
I veckan som gick var det 10 år sedan vänsterpartiet skrev in feminismen i partiprogrammet. Det som då skedde på partikongressen i Södertälje i maj 1996 var varken ett första eller sista steg. Många är de som har kämpat för kvinnors rättigheter och som möjliggjorde beslutet och många är vi som tänker föra deras kamp vidare.

Bara den gångna veckan visar hur mycket ett feministiskt parti behövs. Nu har ledningen för socialdemokratiska kvinnoförbundet återigen villigt låtit sig tämjas och föreslår sitt förbundsmöte att man ska ge upp kravet på sextimmars arbetsdag. Jag såg Nalin Pekgul debattera med Lars Ohly i Agenda förra söndagen. Hon talade då om sextimmarsdagen som en utopisk dröm som vi nu måste ge upp eftersom det kostar för mycket. Och vem är det då som idag betalar för långa arbetsdagar och allt hemarbete?

Vänsterpartiet har mycket att fira som feministiskt parti. Vi har drivit genom försök med arbetstidförkortningar i kommuner och landsting. Vi har sett till att kvinnojourerna säkras ekonomiskt stöd, att sexualbrottslagstiftningen har skärpts och att tjejer nu erbjuds feministiskt självförsvar i skolan i ett antal kommuner.

Även om vi har mycket att fira som feministiskt parti är det fortfarande långt kvar. En av de viktigaste frågor kvinnor har kämpat för är rätt till en lön att leva på. Också 2006 tjänar kvinnor mycket mindre än män. Inte bara därför att lönarna i de kvinnodominerade yrkerna är så låga utan också därför att kvinnor helt enkelt får sämre betalt än män för att göra samma jobb. Därför måste rätt till lika lön oavsett kön även i fortsättningen vara ett av våra absolut viktigaste krav.

Kvinnor reduceras fortfarande till sitt kön medan mannen är normen i samhället. Här i veckan fick jag slängt ett ”jävla fitta” efter mig när jag försökte cykla förbi ett gäng gymnasiekillar som gick i cykelbanan. Få saker kan få en kvinna känna sig så liten. Då är man inget annat än sitt kön och alla andra egenskaper försvinner.

Detta är två exempel på hur kvinnors möjligheter och utrymme begränsas. Så fungerar patriarkatet i vardagen. Båda är politiska frågor och behöver politiska lösningar. För vänsterpartiet har kampen för rätten till den egna kroppen och rätten till egen försörjning gått hand i hand. I dag kan vi fira våra segrar men vi lovar att inte ge upp.

Till kamp för människovärdet – till kamp för feminismen!

Torhild Lamo, 2006-05-16


Kommentarer
Postat av: Cheap Jordans

thank you for posting . please do more good article.i like it so much .I will always follow it.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback