Sånt som jag håller på med...

Förra helgen var jag i Lillholmsjö i Jämtland där jag tävlingsdebuterade med släde i fyrspann sprint. Trots en lättare hjärnskakning måndagen samma vecka efter att jag körde omkull släden, lite lintrassel samt att jag bara hade kört tävlingssläden en gång innan start och att spannet aldrig hade gått tillsammans förut blev vi 12 av 22 startande. Inte alls illa tycker nu jag! Givetvis var det första jag gjorde att se till att jag fick trynet på tryck i Länstidningen...

Skäms

Det finns så oerhört mycket man vill säga. Om hur förbannat man blir. Om hur uppgiven och hur ledsen man blir. Om terrorn mot civilbefolkningen som bara fortsätter. Om svenska regeringen som verkar tycka att det är okej. Många har skrivit mycket, själv följer jag framförallt Esbatis kommentarer. Den undfallenhet svenska regeringen har visat borde kanske inte förvåna mig men gör det ända. Var hemma i Norge i julas när Israel gick till krig. Norska medborgare fick tidigt komma ur Gaza och trots arbeiderpartiets traditionellt starka stöd till Israel var statsministern snabbt ute och fördömde Israels agerande. Icke så var fallet när jag kom tillbaka till Sverige. Den undfallenhet Reinfeldt har visat på och som även framkom i gårdagens partiledardebatt är en skam för Sverige. Reagera och agera!


Att utmana sig själv

Sedan måndag eftermiddag är jag i Idre för att bli forsränningsguide. Igår åkte vi raft med ett gäng nior och idag kom det som för mig verkligen var det jag bävade inför: Paddla forskajak. Jag som knappt har paddlat någon gång och som inte har haft ögonen öppna under vatten sedan jag började med glasögon någon gång på högstadiet.

Och det var också vansinnigt vingligt med en gång jag gick i. Fast efter att ha fått vält och tagit sig ett antal gånger och kört "radiobilskörning" mot sina kompisar kändes det åtminstone som man fick någon sorts balans. Och gissa vad: Jag gillade det jättemycket och lyckades dessutom ta mig genom en klass tre fors utan att ramla i! Tjoho! Nu gälls det bara att hitta någon som har paddelutrustning...


Sista trafiknämnden

I dag har min sista traiknämnd som ledamot varit. Fast jag var inte där utan jag har orienterat i skogerna runt Älvdalen. Svårt för en tjej från norra Norge som är van med huvudsakligen björkskog och fjäll. Sjukt mycket gran och tall. Är ju fullkomligt omöjligt att se något. Fast jag sprang i alla fall inte vilse...

Jo, trafiknämnden. Fast Mikael Söderlund är på väg ut var ändå ett av hans (och en annan förra detta, Kristina Axen Ohlin) hjärtebarn på dagordningen. Privatiseringar av all verksamhet som inte är myndighetsutövning (det vill säga att allt som inte är olagligt att privatisera ska privatiseras). Lite lagom osynligt fanns privatiseringarna av trafiktjänsten inklämt i ett ärende. Behandlingen av detta är något av det som har fått facken att säga upp samarbetsavtalet på Trafikkontoret. Men ideologi är vist till för att följas. Spela roll att privatiseringarna av parkeringsvakterna (själklart) slog helt fel.

Kom ihåg!

64355-10

Heja Göran!

Inte så ofta att jag hejar på Göran Hägglund – lovar att det inte ska bli en vana. Men med gårdagens DN-debatt kan man inte riktigt låta bli.

Att den kristna högern inte direkt sätter kvinnans liv i centrum är väl ingen nyhet. Att dra paralleller mellan skattefusk och abort var dock en ny vinkel för mig. Också att man självmant tar upp den aggressivitet som dyker upp när man diskuterar abort. Kommer osökt att tänka på en skoldebatt jag hade på Vefsn Landbruksskole någon gång på mitten av 90-talet då jag fick skäll från krf:s representant (tillsvarande kd) eftersom hon inte tyckte att man överhuvudtaget skulle diskutera abortfrågan. Fast ännu mer skrämmande blir artikeln i slutet där man drar likhetstäcken mellan abort, rashygien och tvångssterilisering. Nästan så tokigt att man inte vill diskutera det. Men tvångssterilisering? Tror kravet på rätten till att bestämma över sin egen kropp har gått herrarna hus förbi.

Nu är min vädjan till regeringen: För fan – gör ett abortparadis av Sverige!


Protest mot abortförbud i Polen utanför Polens ambassad den 4 november

Det polska högerpartiet "League of Polish Families" har föreslagit en ändring i den polska konstitutionen som i praktiken förbjuder all abort. Partiet vill införa en fras i konstitutionen om skydd för livet från själva befruktningen. En sådan ändring skulle göra all abort olaglig, även för våldtäktsoffer, när fostret är allvarligt skadat eller när kvinnans hälsa är hotad.

Under 60-talet åkte svenska kvinnor till Polen för abort. Nu är det viktigt att vi visar solidaritet med kvinnorna i Polen.

Därför uppmanar vi alla att delta i en stillastående protest utanför Polens ambassad, Karlavägen 35, den 4 november kl. 12:00-13:00. Vi samlas för att visa vår solidaritet med kvinnorna i Polen och vår avsky mot den föreslagna ändringen.

Demonstrationer och manifestationer kommer att ske utanför den polska ambassaden i flera andra europeiska städer och självklart i Warzawa.


Skriv även på protestlistan på http://www.federa.org.pl/signatures


Arr: Vänsterpartiet Storstockholm och Ung Vänster

Slut på rean - höj kvinnors löner!

Så här skriver jag och Josefin Brink, riksdagskandidat för vänsterpartiet i City i dag:

Sverige går bra – nu ska vi satsa på kvinnorna

Sveriges ekonomi blomstrar samtidigt som kvinnors fortfarande har sämre lön och sämre villkor i arbetslivet. Vänsterpartiet vill använda det ekonomiska läget för rejäla satsningar på kvinnorna, skriver vänsterpartisterna Josefin Brink och Torhild Lamo.

Vi har i dag ett bättre utgångsläge än vi haft på länge att ta krafttag mot diskrimineringen. Tillväxten generellt är hög, de privata företagen gör enorma vinster och kommunsektorns ekonomi är starkare än på mycket länge.

Vänsterpartiet har under den gångna mandatperioden fått igenom höjda statsbidrag till kommuner och landsting på 16 miljarder.
Ett huvudsyfte med de förstärkta statsbidragen var att kommuner och landsting skulle avsätta pengar för att avskaffa löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Så har inte skett ?i den utsträckning vi hade önskat.

Vi vill därför gå vidare och är öppna för att styra statsbidragen så att kommuner och landsting som kan visa att de arbetar strategiskt för att höja kvinnors löner och utjämna ?löneskillnader premieras. Systemet skulle fungera på liknande sätt som sysselsättningsstödet.

Vänsterpartiet vill dessutom under nästa mandatperiod avsätta 8 miljarder för att höja kvinnors löner i kommunsektorn.

Utöver detta behöver arbetsgivarna i kommun- och landsting ett ekonomiskt utrymme inför avtalsförhandlingarna för att ge kvinnodominerade ?yrken högre löneökningar än arbetsmarknaden i övrigt.
Till det vill vi avsätta 2 miljarder per år.

I Stockholms stad har vi avsatt resurser till dem som tjänar minst, oftast kvinnor inom vård och omsorg. Det arbetet ska fortsätta de kommande fyra åren.
Men också på nationell nivå måste vi fortsätta att satsa på den offentliga sektorn. Fler anställda och högre löner i offentlig sektor påverkar också lönenivåerna i den privata sektorn, eftersom det ökar konkurrensen om kvinnors arbetskraft på hela arbetsmarknaden.

Vårt krav på 200 000 nya jobb i offentlig sektor ska inte enbart ses som en förstärkning av välfärden, utan också som en satsning på bättre arbetsvillkor och löner för kvinnor på hela arbetsmarknaden.
I Stockholm stad rör det sig om drygt 10 000 fler jobb inom omsorgsverksamheterna.

Deltidsarbete är en fälla för alltför många kvinnor ?i dag. Blir det en vänstermajoritet efter valet kommer en lagstiftning om rätt till heltid att bli verklighet. Det skulle innebära ett stort lyft för många kvinnor, inte bara i inkomst, utan också i lönenivå och möjligheter till fortbildning och utveckling i arbetet.

Vänsterpartiet kommer också att fortsätta driva kravet på en generell ?arbetstidsförkortning, med sikte på sex timmars ?arbetsdag med bibehållen lön. Men vi vill börja med att teckna avtal om kortad arbetstid för några hårt ?belastade yrkesgrupper i offentlig sektor, som undersköterskor och vårdbiträden.

I Skärholmen har vänsterpartiet redan tagit fram en modell för förkortad arbetstid där man har kombinerat friskvård, egen tid och färre arbetstimmar. Den modellen vill vi införa i hela Stockholms stad.

För att skapa förutsättningar för ett jämställt arbetsliv krävs också en omfördelning av det obetalda hemarbetet. Män måste ta ett större ansvar för barn och hushållsarbete. Vi vill därför göra föräldraförsäkringen individuell.

Det skulle göra män till föräldrar i lika hög grad som kvinnor, och därmed skapa jämnare odds på arbetsmarknaden för kvinnor och män.
Det skulle dessutom skapa förutsättningar för män att tidigt kliva in och ta ansvar för sitt föräldraskap.
Josefin Brink
riksdagskandidat, v
Torhild Lamo
kommunfullmäktigekandidat i Stockholms stad, v

Fp antifeministerna?

Att Kristdemokraterna helst ser kvinnorna hemma vid spisen är väl inte precis någon nyhet. Inte särskilt överraskande var det heller inte när de föreslog vårdnadsbidrag. Men nu följer även Folkpartiet efter. De har ju tidigare förtvivlad försökt marknadsföra sig som ett feministiskt parti. Nu visar de verkligen vad som är viktigast. Alliansens enighet och eftergifter till kristdemokraterna är tydligen viktigare än kvinnors möjlighet att få en lön att leva på. För vad betyder egentligen vårdnadsbidraget?

I Norge har man i ett antal år haft det så kallade kontantstödet som infördes under borgerligt styre. Vårdnadsbidraget har blivit ännu ett hinder i kvinnors kamp för lika lön. Eftersom kvinnor tjänar mindre än män är det också kvinnor som är hemma. I Norge har systemet, precis som man fruktade, fört till att fler kvinnor stannar hemma eller arbetar deltid. Förutom att stora delar av stödet går till att betala andra att ta hand om barnen. Svart. Tre miljarder använder norska staten till detta. I Sverige har vi som tur är en mycket bättre utbyggd förskola. Hellre lägga pengarna på att starka den och få mer personal!


Fy faen för polisen!

Pratade för några dagar sedan med en ung kvinna som har blivit misshandlat av sin förra detta sambo. Det här är en "duktig" tjej så hon gjorde precis som hon skulle: Vid ett tillfälle dokumenterade kompisar genom bilder och vid ett senare tillfälle åkte hon in till SöS-akuten. När hon anmälde killen fanns det alltså både bilder och intyg från SöS och även vittnesmål från kompisar, varav några var från sådana killen hade erkänt till. Ändå lägger polisen när fallet. Utan att ha pratat med vittnen. Ett av vittnena ringde själv upp. Inte ens då gick det att få lämna ordentliga uppgifter. 

Sitter själv i en polisnämnd. Skäms över att vara en av dem som ska se till att polisen gör det de ska och ha misslyckats så allvarligt.


Välkommen efter!



Öppna ögonen (mp)!

Nu har det varit lite tyst från mig några dagar. Har varit i Rom. Även om jag kom hem sent i går kväll har jag inte undvikit att få med mig lite från miljöpartiets kongress där de förstås har diskuterat valmanifest. En av punkterna i valmanifestet är kvinnofrid. Det är självklart bra. Problemet är bara att man vägrar placera ansvaret där det hör hemma. En av de saker de diskuterade var om man skulle skriva in män som ansvariga för kvinnofridsbrott. Så blev det inte utan så här skriver (mp):


16. Kvinnofrid

Alla som utsätts för våld eller hot om våld i nära relationer ska ha rätt till skyddat boende. Rättsväsendets bemötande måste vara kunnigt och respektfullt. Barn som bevittnat våld i hemmet ska betraktas som brottsoffer. De som döms för misshandel ska tvingas genomgå behandling. Även våld i samkönade relationer måste uppmärksammas. Mer resurser krävs för att motverka prostitution och människohandel.

Mäns våld mot kvinnor är mäns ansvar. Mäns våld mot kvinnor är inte något som händer en gång eller något som bara råkar hända. Det är så manssamhället manifesterar sig konkret. Därför måsta vi också våga säga det. Om vi inte vågar säga att kvinnofridsbrott är systematiska brott som nästan uteslutande män utsätter kvinnor för vägrar vi se och erkänna.


Hemmet farligaste platsen för kvinnor

Hade redan tidigare i veckan tänkt skriva om DN:s artikelserie om mäns våld men hann aldrig med. Kanske inte så mycket nytt men den tar upp sånt som dagspressen sällan skriver om. Framförallt tycker jag att den första artikeln är värt att läsa. Hemmet  farligaste platsen för kvinnor. Den vanligaste förekommande myten är ju annars i pressen att kvinnor inte bör vistas utomhus ensamma efter mörkret. 48 fall av misshandel och i genomsnitt 16 kvinnor mördas årligen i Sverige. Och vi ska fortfarande hålla oss inomhus?

Finns det plats för feminister som vill utmana makten i socialdemokratin?

Ja, det är väl frågan man får ställa sig efter Dokument Inifrån:s program om feminismen i socialdemokratiska partiet.

Inför valet sänder Dokument Inifrån en serie där de varannan vecka tar för sig ett av riksdagspartierna. Programmen har haft rätt olika karaktär men lyfter mycket intressanta frågeställningar kring varje parti. För att synliggöra konflikten mellan feminister och icke-feminister inom (s) använde man sig av hur frågan om kvoterad föräldraförsäkring debatterades och framförallt hanterades inför och på senaste s-kongressen. Bilden som målas upp är rätt klassisk: Mer traditionella, konservativa sossar med arbetarbakgrund mot de mer radikala tjänstemännen. Man skulle nog tjäna på att problematisera bilden. Det är lätt att det framstår som att medelklassen är mer öppen för feminismen som idé. Så enkelt är det inte. De som verkligen skulle tjäna på kvoterad föräldraförsäkring och jämställdhet i familjen är ju framförallt alla de kvinnor som i dag sliter med tunga LO-jobb och hemarbetet. När man kollar på mäns och kvinnors löner visar alla undersökningar att kvinnor tjänar mindre än män. Ovanpå det kommer förstås kvinnors deltidsarbete. Skillnaderna uppstår passande nog precis i den ålder då man bildar familj och skaffar barn. Många av de LO-organiserade kvinnorna jobbar i tydliga kvinnodominerade yrken. Då tjänar de inte bara mindre än män inom sitt yrke utan yrket som sådant har låg lön eftersom det är kvinnodominerat. Därför går kampen för kvoterad föräldraförsäkring och höjda löner i kvinnodominerade yrken hand i hand.

Finns det då plats för feminister som vill utmana makten i socialdemokratin? Frågan besvarades väl inte riktigt i programmet. Men att de har fått det oerhört mycket svårare under det senaste året är nog rätt tydligt. För några år sedan var så gott som alla feminister och så även Göran Persson. Jag vet inte riktigt om han fortfarande skulle kalla sig feminist men nu finns det ju inskrivit i partiprogrammet så då är det väl svårt att låta bli. Lite enklare är det att låta bli att ge det någon innebörd.


10 år av feministisk kamp!

I dag firas vänsterpartiets 10-årsjubileum som feministiskt parti med en hejdundrande fest i Malmö. Befinner du dig i närheten? Åk dit!

Så här skrev jag i en artikel till vänsterpartiet Storstockholms tidning:

Gratulerar feminister vänsterpartister!
I veckan som gick var det 10 år sedan vänsterpartiet skrev in feminismen i partiprogrammet. Det som då skedde på partikongressen i Södertälje i maj 1996 var varken ett första eller sista steg. Många är de som har kämpat för kvinnors rättigheter och som möjliggjorde beslutet och många är vi som tänker föra deras kamp vidare.

Bara den gångna veckan visar hur mycket ett feministiskt parti behövs. Nu har ledningen för socialdemokratiska kvinnoförbundet återigen villigt låtit sig tämjas och föreslår sitt förbundsmöte att man ska ge upp kravet på sextimmars arbetsdag. Jag såg Nalin Pekgul debattera med Lars Ohly i Agenda förra söndagen. Hon talade då om sextimmarsdagen som en utopisk dröm som vi nu måste ge upp eftersom det kostar för mycket. Och vem är det då som idag betalar för långa arbetsdagar och allt hemarbete?

Vänsterpartiet har mycket att fira som feministiskt parti. Vi har drivit genom försök med arbetstidförkortningar i kommuner och landsting. Vi har sett till att kvinnojourerna säkras ekonomiskt stöd, att sexualbrottslagstiftningen har skärpts och att tjejer nu erbjuds feministiskt självförsvar i skolan i ett antal kommuner.

Även om vi har mycket att fira som feministiskt parti är det fortfarande långt kvar. En av de viktigaste frågor kvinnor har kämpat för är rätt till en lön att leva på. Också 2006 tjänar kvinnor mycket mindre än män. Inte bara därför att lönarna i de kvinnodominerade yrkerna är så låga utan också därför att kvinnor helt enkelt får sämre betalt än män för att göra samma jobb. Därför måste rätt till lika lön oavsett kön även i fortsättningen vara ett av våra absolut viktigaste krav.

Kvinnor reduceras fortfarande till sitt kön medan mannen är normen i samhället. Här i veckan fick jag slängt ett ”jävla fitta” efter mig när jag försökte cykla förbi ett gäng gymnasiekillar som gick i cykelbanan. Få saker kan få en kvinna känna sig så liten. Då är man inget annat än sitt kön och alla andra egenskaper försvinner.

Detta är två exempel på hur kvinnors möjligheter och utrymme begränsas. Så fungerar patriarkatet i vardagen. Båda är politiska frågor och behöver politiska lösningar. För vänsterpartiet har kampen för rätten till den egna kroppen och rätten till egen försörjning gått hand i hand. I dag kan vi fira våra segrar men vi lovar att inte ge upp.

Till kamp för människovärdet – till kamp för feminismen!

Torhild Lamo, 2006-05-16